Forskning om ADHD – vad vet vi idag?

Forskning visar att ADHD är en av de mest ärftliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna.

• Ärftlighetsgrad ca 70–80 %.
• Påverkar hjärnans system för dopamin och noradrenalin.
• Skillnader i nätverk för uppmärksamhet, impulskontroll och känsloreglering.

ADHD yttrar sig ofta olika mellan könen, vilket påverkar upptäckt och stöd.

Flickor:

• Mer ouppmärksamhet än hyperaktivitet.
• Maskerar symtom → missas ofta.
• Högre risk för ångest & depression.

Pojkar:

• Mer synliga beteendesymtom.
• Upptäcks ofta tidigare.
• Större risk för konflikter och impulsiva beslut.

Skolan är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barn och ungdomar med ADHD.

• Elever med ADHD kan prestera lika högt som andra – med rätt anpassningar.
• Visuella instruktioner och tydlig struktur ger bäst effekt.
• Korta arbetspass → mindre stress och bättre fokus.
• Rörelsepauser förbättrar reglering och minskar konfliktnivåer.

Många med ADHD har även andra svårigheter – tidigt stöd är avgörande.

• Ångest & depression.
• Sömnsvårigheter.
• Dyslexi, autism eller trotssyndrom.
• Psykisk ohälsa minskar kraftigt med rätt bemötande & struktur.

Medicinsk behandling:

• En av de mest välstuderade och effektiva behandlingsformerna.
• Förbättrar fokus, impulskontroll och känsloreglering.

Pedagogiska insatser:

• Minst lika viktiga som medicin.
• Ger långsiktiga förbättringar i vardagen.

Familjestöd:

• Minskar konflikter.
• Stärker relationer och självkänsla.

ADHD beror inte på uppfostran, men miljön påverkar hur svårt barnet får det.

• Struktur = trygghet.
• Förutsägbarhet minskar stress.
• Trygga relationer skyddar mot psykisk ohälsa.
• Barn med ADHD kan lyckas lika bra som alla andra med rätt stöd.

ADHD är en biologiskt baserad funktionsnedsättning med stark ärftlighet. Forskning är i dag tydlig: med rätt anpassningar, förståelse och stöd kan barn och ungdomar med ADHD må bra och lyckas i skolan och livet.