ADD är inte en separat diagnos — men skillnaderna i hur ADHD yttrar sig är verkliga och viktiga. Här förklaras ouppmärksam typ, könsskillnader och maskering.
Kort svar: ja, i grunden. ADD (Attention Deficit Disorder) var ett äldre diagnosbegrepp som användes för att beskriva personer med uppmärksamhetssvårigheter utan tydlig hyperaktivitet. I dag finns ADD inte längre som en separat diagnos i diagnosmanualen DSM-5.
I stället används samlingsnamnet ADHD med tre specificerade presentationstyper:
Den ouppmärksamma typen innebär svårigheter med fokus, organisering och att fullfölja uppgifter — utan den motoriska oron som syns vid hyperaktivitet. Det gör att dessa personer ofta missas i utredning och felaktigt uppfattas som drömmare, omotiverade eller ointresserade.
| Ouppmärksam typ | Hyperaktiv-impulsiv typ |
|---|---|
| Lätt distraherad av intryck | Svårt att sitta stilla |
| Tappar saker, glömmer detaljer | Avbryter andra ofta |
| Svårt att slutföra uppgifter | Pratar överdrivet mycket |
| Undviker mentalt krävande arbete | Agerar utan att tänka |
| Verkar inte lyssna | Svårt att vänta på sin tur |
Stödet och strategierna behöver anpassas till presentationstypen. Den ouppmärksamma typen behöver ofta mer stöd med externalisering av arbetsminnet, strukturskapande och energihantering. Den hyperaktiva-impulsiva typen behöver mer stöd med rörelseventiler, impulskontroll och bemötandestrategier.
👉 Oavsett om du hört "ADD" eller "ADHD" — stödet utgår från individens faktiska svårigheter, inte från vilken etikett som används. Läs mer om ADHD hos flickor där ouppmärksam typ är extra vanlig.
Ja. Presentationstypen kan förändras över tid — många hyperaktiva barn visar övervägande ouppmärksamhet som unga vuxna. Det beror delvis på att hyperaktivitet delvis "normaliseras" med ålder, medan ouppmärksamhet och exekutiva svårigheter kvarstår.
Professionella resurser i Sverige
Information & utbildning — Innehållet är avsett för utbildningsändamål och ersätter inte professionell medicinsk bedömning, diagnos eller behandling.